Tillsammans med Margaretha Åsbergs första egna koreografiska produktion, efter det att hon slutat på Kungl. Operan, gjorde Sivert scenografi till ”Sand – 10 rörelsedikter” 1974. Denna produktion räknas som den första ”Performance-föreställningen” inom den moderna dansteatern i Sverige.
Sand var ett sceniskt verk uppbyggt av 10 rörelsedikter som alla hade sitt ursprung från den Chilenska militärjuntans angrepp (11 september 1973) och på den demokratiskt valde socialistiske presidenten Salvador Allendes ”självmord” och på den hänsynslösa utrensning av de stödjande demokratiska krafterna i landet och ur de ”tortyrcentrum” som fanns inne på två av Santiagos idrottsarenor med sina offentliga avrättningar, förnedringar och tortyrmarscher. Även om det inte finns dokument för USA:s inblandning i militärkuppen är det enligt sammanlagda rapporter troligt att det verkade som om USA såg genom fingrarna med kuppen. Efter kuppen fortsatte CIA och USA:s regering att stödja militärjuntan med dess diktator general Augusto Pinochet. En av de bestialiskt mördade var den populäre chilenske vissångaren och gitarristen, poeten, singer/songwritern, teaterregissören och politiska aktivisten Victor Jara. Jara blev upprepande gånger slagen och torterad vilket resulterade i brutna revben samt att hans händer blev sönderslagna på på inomhusarenan ”Estadio Chile”. Tidigt på morgonen den 16 september avrättades han med 41 kulspruteskott och dumpades på en väg i utkanten av Santiago och sedan förd till bårhuset. Innan de sköt honom så sägs det att de ska ha huggit av hans händer och sagt ”Spela gitarr nu då!”, vilket kommer från vittnesuppgifter av andra politiska fångar som säger att vakterna efter att de hade krossat benen i händerna retade honom och sa till honom att spela gitarr. Enligt samma vittnesmål sägs han också ha sjungit delar av sången ”Venceremos” (”Vi skall vinna”), en sång som stöd till Unidad Popular.
De 10 rörelsedikterna fick namnen:
”Under ett neonmoln”
”Sand I” Frihetens ögonblick
”Fotbollsstadion i Santiago De Chile”
”Lagen”
”Spänger”
”Roller – Rep”
”Rymd” (senare titel: A GI YA NI indiansk dikt)
”Nattens arbete” dans till Pablo Neruda
”Pendeln och Trappan”
”Sand II”
De 10 rörelsedikterna integrerades med musik av Lars-Gunnar Bodin, Sven-Erik Bäck, Sten Hansson, Jan W. Mortensen och Leo Nilsson.
Urpremiär: var i Fylkingens lokaler när detta låg på Östgötagatan 33.
Bland de objekt som ingick var Siverts konstruerade gråmålade ”skal till stol” med vitt inre, ett antal vita ”träd rekonstruktioner” och trossar.
I föreställningen ingick dansarna förutom Margaretha själv skådespelaren Jacob Nordensson och Richard (”Richard döbra”) Ljungberg.
En del av dessa scenografiska element kommer senare att ingå i ytterligare 2 produktioner med Margaretha Åsberg: ”Drivved” 1987 och ”Fragment – Allvarsamma bagateller” 1998. Denna koreografi var en ”sorgebearbetning” från ett dödsfall i familjen. Verket innehöll delar av konstnärliga objekt som ingick i ”Drivved” med bl.a. Siverts ”Spänger” (de två långa störarna med väskhandtag).
Vid sidan om Margaretha fanns dansarna Anja Birnbaum och Françoise Joyce.
SE BILDER från Drivved
Sand var ett sceniskt verk uppbyggt av 10 rörelsedikter som alla hade sitt ursprung från den Chilenska militärjuntans angrepp (11 september 1973) och på den demokratiskt valde socialistiske presidenten Salvador Allendes ”självmord” och på den hänsynslösa utrensning av de stödjande demokratiska krafterna i landet och ur de ”tortyrcentrum” som fanns inne på två av Santiagos idrottsarenor med sina offentliga avrättningar, förnedringar och tortyrmarscher. Även om det inte finns dokument för USA:s inblandning i militärkuppen är det enligt sammanlagda rapporter troligt att det verkade som om USA såg genom fingrarna med kuppen. Efter kuppen fortsatte CIA och USA:s regering att stödja militärjuntan med dess diktator general Augusto Pinochet. En av de bestialiskt mördade var den populäre chilenske vissångaren och gitarristen, poeten, singer/songwritern, teaterregissören och politiska aktivisten Victor Jara. Jara blev upprepande gånger slagen och torterad vilket resulterade i brutna revben samt att hans händer blev sönderslagna på på inomhusarenan ”Estadio Chile”. Tidigt på morgonen den 16 september avrättades han med 41 kulspruteskott och dumpades på en väg i utkanten av Santiago och sedan förd till bårhuset. Innan de sköt honom så sägs det att de ska ha huggit av hans händer och sagt ”Spela gitarr nu då!”, vilket kommer från vittnesuppgifter av andra politiska fångar som säger att vakterna efter att de hade krossat benen i händerna retade honom och sa till honom att spela gitarr. Enligt samma vittnesmål sägs han också ha sjungit delar av sången ”Venceremos” (”Vi skall vinna”), en sång som stöd till Unidad Popular.
De 10 rörelsedikterna fick namnen:
”Under ett neonmoln”
”Sand I” Frihetens ögonblick
”Fotbollsstadion i Santiago De Chile”
”Lagen”
”Spänger”
”Roller – Rep”
”Rymd” (senare titel: A GI YA NI indiansk dikt)
”Nattens arbete” dans till Pablo Neruda
”Pendeln och Trappan”
”Sand II”
De 10 rörelsedikterna integrerades med musik av Lars-Gunnar Bodin, Sven-Erik Bäck, Sten Hansson, Jan W. Mortensen och Leo Nilsson.
Urpremiär: var i Fylkingens lokaler när detta låg på Östgötagatan 33.
Bland de objekt som ingick var Siverts konstruerade gråmålade ”skal till stol” med vitt inre, ett antal vita ”träd rekonstruktioner” och trossar.
I föreställningen ingick dansarna förutom Margaretha själv skådespelaren Jacob Nordensson och Richard (”Richard döbra”) Ljungberg.
En del av dessa scenografiska element kommer senare att ingå i ytterligare 2 produktioner med Margaretha Åsberg: ”Drivved” 1987 och ”Fragment – Allvarsamma bagateller” 1998. Denna koreografi var en ”sorgebearbetning” från ett dödsfall i familjen. Verket innehöll delar av konstnärliga objekt som ingick i ”Drivved” med bl.a. Siverts ”Spänger” (de två långa störarna med väskhandtag).
Vid sidan om Margaretha fanns dansarna Anja Birnbaum och Françoise Joyce.
SE BILDER från Drivved
Bilder ur en dokumentation av föreställningen
